Olika isar

Kärnis kallas den is som bildas från den nyfrusna tunna isskiktet och nedåt i vattnet. Den är homogen med lite luft i och är klar och genomskinlig. Den har en god hållfasthet med en hård yta. Kärnis upp till ca. 7 cm tjocklek har en kraftig klang som hörs väl när man tar sina skridskoskär.

 

Stöpis är is som bildas när det snöar samtidigt som det fryser till. Stöpis innehåller luft och har därför en grå till vit färg. Oftast något ojämn och har en lägre hållfasthet än kärnis.

 

Bärighet
En skridskoåkare kan redan vid 4 cm prima kärnis åka utan att gå igenom isen. Men isen är inte alltid jämn och sprickor finns så 5-6 cm tjocklek bör det vara för någorlunda säkerhet. Bärigheten ökar med kvadraten på tjockleken, så om 3 cm bär 90 kg så blir det för 4 cm 160 kg och 5 cm ger 250 kg bärighet. I motsvarande grad minskar naturligtvis isens bärighet.

 

Åker man fort på tunn is minskar bärigheten då det uppstår en vattenvåg under isen. Vid tunn is bör man därför åka sakta.

 

Vårisen
Under mars och april ökar solens instrålning vilken påverkar isens struktur. Vårisen släpper först vid solbelysta stränder, vilket kan förkorta åksäsongen även om isen är åkbar längre ut.

 

Stöpisen löses upp och blir kornformig liknande gammal snö. Kärnisen börjar med sprickor på ytan för att sedan förvandlas till vertikala iskristaller. Även tjock is har då dålig bärighet. Under kalla nätter kan isens yta tillfälligt frysa till och vara skridskobar tidiga mornar. Men allmänt är vårisar förrädiska och det kan vara mycket svårt att hitta en fast iskant. Livlinan blir avgörande för att man skall kunna ta sig upp.